Det mest anmärkningsvärda tecknet på att Jesus är den han gör anspråk på att göra, nämligen Guds Son, är hans uppståndelse från de döda (Romarbrevet 1:4). Detta är en fråga som har med sig väldiga konsekvenser: Hände det verkligen? Är uppståndelseberättelsen bara den mänskliga förhoppningen på ”det vanliga trista slutet på mänskligt liv?”
Det är många som anser Uppståndelsen vara en av de säkraste och bäst bevisade händelserna i historien. En kritisk debatt omkring frågan ”Uppstod Jesus från de döda?”, inträffade för några år sedan mellan den världskände ateistiske filosofen, Dr Anthony Flew, och den kristne nytestamentlige forskaren Dr Gary Habermas. En panel av fem filosofer från ledande universitet gjorde en bedömning av debatten. Vad blev resultatet? Fyra röster för Habermas. Ingen för Flew. [1] Och en lade ner sin röst. Flew bedömdes ha flytt till filosofiskt sofistikerade argument när han skulle ta itu med de väl kända historiska fakta som citerades av Dr Habermas.
TOLV VÄL KÄNDA HISTORISKA FAKTA
Dessa fakta (enligt Habermas) inkluderar: [2]
1. Jesus dog som en följd av korsfästelsen.
2. Jesus blev begravd.
3. Jesu död fick lärjungarna att bli förtivlade och utan hopp.
4. Många forskare håller fast vid att Jesu grav var tom bara några dagar senare.
5. Vid den här tiden hade lärjungarna verkliga upplevelser som de tog som bokstavliga upplevelser av den uppståndne Jesus.
6. Lärjungarna förvandlades från tvivlare som hade varit rädda att bli identifierade som Jesu vänner, till frimodiga förkunnare av hans död och uppståndelse, till och med villiga att dö för denna tro.
7. Uppståndelsen var en central del av deras budskap.
8. Uppståndelsen blev förkunnad och proklamerad i Jerusalem där den tomma graven fanns. Som ett resultat…..
9. Församlingen föddes och växte…
10…med Söndagen som den viktigaste dagen för gudstjänstfirande.
11. Jakob, Jesu skeptiske bror, blev omvänd på grund av uppståndelsen.
12. Paulus, kristendomens store förföljare, blev omvänd på grund av uppståndelsen.
Så betydelsefull har denna händelse under det första århundradet varit att dess effekter beskrivits som en ”alltmer vidgad cirkel av vågor” från en ”stor sten inkastad i historiens damm.” [3] Detta blev en av de mest oväntade vändningarna i historien, ett budskap om en död kriminell (1 Korinthierbrevet 1:23) som proklamerades som ”goda nyheter”. Lika förvånande var den utveckling som blev resultatet av den världsvida förkunnelsen av dessa ”goda nyheter”. Rörelseenergin hos detta budskap var övertygelsen att samme Jesus som korsfästes var nu levande igen. Dessa fakta är erkända även av välkända skeptiker. [4]
Uppståndelseberättelsen har förstås haft sina kritiker, även från första början. Från berättelsen om de första vakterna i Matteus 28:11f, hela vägen in i vår tid, har det funnits försök att bortförklara uppståndelsen. Varje nytt försök är mer förvrängt än de tidigare, [5 o 6] under det att man misslyckas med att ta itu med mångfalden av otvetydiga fakta.
REFERENSER OCH FOTNOTER
1. Gary R. Habermas and Anthony G.N. Flew, Did Jesus Rise From the Dead? — the entire transcript, Terry L. Miethe, editor (San Francisco: Harper & Row, 1987), sid. XIIIf.
2. Ibid. sid. 19-20.
3. Karl Barth, The Word of God and the Word of Man (Harper, 1957), sid. 63.
4. Will Durant, The Story of Civilization, Vol. III (Simon and Schuster, 1972), sid. 553f.
5. John Shelby Spong argumenterar för att Petrus kände det så fruktansvärt med Jesu död att han föreställde sig honom som levande igen. [John Shelby Spong, Resurrection: Myth or Reality? (San Francisco: Harper San Francisco, 1994), sid. 255.]
6. Dr. Cavin of U.C. Irvine menar att Jesus hade en okänd identisk tvillingbroder som gjorde ett spratt av uppståndelsen. [R.G. Cavin in William Craig vs. Robert Greg Cavin. Dead or Alive? A Debate on the Resurrection of Jesus. (California: Simon Greenleaf University, 1995).]
Barbara Thiering argumenterar att evangelierna är skrivna i ”kodat” språk som hon lyckades lösa genom att läsa Dödahavsrullarna. Hennes bisarra teori säger att Jesus var drogad, korsfäst vid Döda Havet, men ändå överlevde. Enligt henne gifte han sig med Maria från Magdala, och sedan en annan kvinna, för att slutligen dö i hög ålder. Notera den uppenbara orimligheten i detta: Hela den tidiga kyrkan menas ha blivit fullständigt lurad, medan Thiering 20 århundraden senare, fattat allting. [Barbara Thiering, Jesus The Man: A New Interpretation From the Dead Sea Scrolls (New York: Doubleday, 1992).]
C.S. Lewis tar itu med sådana uppenbara absurditeter i C.S. Lewis, Mere Christianity (New York: Macmillan, 1952), p. 191f.
Författare: Rev. Gary W. Jensen, M.Div. Ansvarig utgivare: Paul S. Taylor, Eden Communications. Utgiven av Eden Communications.
Copyright ᄅ 1998, All Rights Reserved – except as noted on attached ”Usage and Copyright” – använt med tillstånd från Christiananswers.net.